Etikettarkiv: Politik

Konstnärskaffe 3: På barrikaden vid Skanstorget

Frida Sundström
En av improvisationsteatern Improverkets grundare och ägare
Två cortados och en cappuchino avnjöts på Café Con Amor vid Skanstorget i Göteborg
Frida är ständigt aktuell, både som skådespelare, entreprenör och tankesmed

Klockan är fortfarande sömnig när tre vackra själar sammanstrålar på Café Con Amor vid Skanstorget i Göteborg. Redaktionen (Joel och Marcus) beställer varsin cortado och Frida beställer frukost med allt vad det innebär av jos, surdeg och ruccola mellan tänderna. Efter att ha avhandlat skillnaden i våra respektive kroppshyddor (Joel slår i huvudet på övervåningen medan Marcus värdigt kan räta på ryggen och Frida ännu värdigare gå upp i handstans) sätter vi oss för att prata om det ok som är vår kollektiva syn på konstkonsumtion. Frida ställer sig genast upp igen och bestiger beslutsamt den barrikad som redaktionen aningslöst börjat bygga av pinnstolar och matavfall. Medan hon deklamerar att de konventioner som dikterar villkoren för hur vi människor måste bete oss när vi konsumerar kultur är förlegade och destruktiva noterar vi hur bra hon passar just där uppe, på barrikaden. Trots barrikadens ogästvänliga natur stegar hon orädd fram och tillbaka över pinnstolarnas snubbelben och gårdagens kladdiga kornichonger. Du kan ramla ner Frida, varnar vi. Dina skor blir söliga av saltgurkan och det skulle just se snyggt ut. Vad ska folk säga? Frida ignorerar vår ängsliga omtanke.

Frida Sundström
Bilden är kraftigt beskuren, både på höjden och bredden. Dessutom reducerar bilden verklighetens återgivning av rummets djup. Och så är skalan förvanskad. Frida är i själva verket betydligt större.

Vilka konventioner är det som är förlegade undrar vi. Till exempel att man måste sitta still i en och en halv timme förklarar Frida. Att man som publik måste sitta kvar trots att man tröttnat efter de första fem minuterna. Ge istället publiken möjlighet att röra på sig, att lämna lokalen, att för guds skull få ta sig en bit mat. Men hur blir det med de långa svåra stycken konstmusik då undrar vi försiktigt. Om man får gå därifrån kanske det inte finns någon kvar som kan applådera när Duo Gelland lagt ifrån sig stråkarna och tittat upp från partituret. Lugn, säger Frida. Vi blir genast lugna. Hon är väldigt övertygande. Ge människan möjlighet att styra över sitt eget liv och hon kommer i gengäld känna sig villig att ge konstyttringen i fråga av sin tid och sitt engagemang. Lugn. Vi är lugna säger vi. Men kom ner från Barrikaden Frida. Aldrig, svarar hon. Hurra! utbrister vi.

Annonser

Espresso House i Arkaden – Lattes på löpande lina

Espresso House i Arkaden
Vi bad inte om att ta med…

Det snöar ute när vi tar skydd i Arkadens kaffehjärta. Espresso House har väl aldrig förknippats med den där stunden av livskvalitet när man verkligen tar sig tid och njuter av sitt kaffe. Här i Arkaden är den tesen dragen till sin spets. De fotsoldater som varje sekund invaderar denna kapitalistiska högborg kan när som helst dyka upp bakom din blottade rygg. Det är 360 graders angreppsyta och högt tempo. Hela tiden. Att söka sanningen om nuet i sin smartphone är snarare än dygd än ett dåd.
Den dubbla cortadon är gjord av 100% arabicabönor från tre olika länder. Hälften av bönorna är från Brasilien. Den andra hälften kommer från El Salvador och Rwanda. Den servicemedvetna baristan klättrar på diskbänken för att demonstrera påsen med bönor och förklarar lite improviserat att det är Espresso Houses egna bönder som plockar kaffebönorna. Nåväl.
Vi ska ärligt och lite motsträvigt erkänna att kaffet faktiskt är gott. Det har helt klart en hyfsad fyllighet men saknar den där kroppen. De förväntningarna hade vi å andra sidan inte på denna vinstgenererande kaffefabrik.

Två detaljer kliar likt vagel i våra ögon när vi lämnar den höga pulsen och de franschisedesignade sofforna.

1. Det går bara att få sitt kaffe i papperskopp. Carlos från Italian Corner. Håll dig borta!

2. Beställer du en enkel espresso gör de ändå en dubbel och häller ut hälften i slasken. Ogenomtänkt och omodernt. Stolleprov rent ut sagt!

Alla ska med!

Scandic Grand Central i Stockholm
Scandic Grand Central i Stockholm har en nyrenoverad kaffebar med en imponerande glödlampsinstallation och klotterfria ytterväggar.

Jag serverades just en mustig espresso macchiato av en före detta personalchef på Espresso House. Hon utgjöt sig härligt öppenhjärtliga haranger om Espresso Houses usla personalpolitik och dess likhet med McDonalds och andra profittörstande snabbmatskedjor med hög personalomsättning. Koppen jag satte läpparna till medan jag villigt lapade i mig smädelserna från andra sidan disken innehöll kaffe av 100% arabicabönor som rostats i Karlstad. Baristan mitt emot mig förde in samtalet på moms och på Espresso Houses skamliga strategi att helt enkelt använda den större marginalen som givits dem av regeringen till att öka sina vinster i stället för att anställa mer personal. ”Men oss emellan, vem trodde någonsin att momssänkningen skulle leda till något annat?” Mitt slumrande socialisthjärta vaknade till och slog en lycklig dubbelvolt.

Kaffen jag drack då? God. Fin friskhet i syrorna och kanske lite mycket mjölk i själva befläckelsen. Men så här i efterhand är det svårt att avgöra vad som gjorde störst intryck. Var det kaffet som gjorde besöket till något jag gärna vill berätta om eller var det baristornas befriande öppenhet och samtalslust? Förmodligen kombinationen.

Gå till nyrenoverade Scandics Kafé i hörnet Vasagatan-Kungsgatan i Stockholm och be om en mustig macchiato. Men säg inget om moms eller personalpolitik. Det fick jag höra i förtroende.