Etikettarkiv: Bryggkaffe

Simon Eriksson – direkt från Seoul

Simon ErikssonVi välkomnar vår första gästbloggare här på Arabicarobusta! Simon Eriksson studerar till civilekonom vid Stockholms Universitet, intresserar sig för det mesta som livet har att erbjuda och delar här med sig av en kaffeupplevelse i Seoul, Sydkoreas myllrande huvudstad.


5 Extracts i Seoul

Innan jag börjar berätta om min upplevelse på ett koreanskt kafé vill jag nämna att koreanerna traditionellt sett inte dricker kaffe, de njuter hellre av grönt te i mängder. På många restauranger är det grönt te man får om man beställer vatten. Låt oss först lyfta blicken och tala om kafékulturens utveckling i världen. Man brukar beskriva det som tre vågor. Den första vågen sköljer in över 1800-talets USA, där italienska immigranter öppnar espressobarer, med främsta målgrupp andra immigranter. Den andra vågen uppkommer i slutet av 1960-talet. Val av bönor, bönblandningar och rostning står plötsligt i centrum. Sprunget ur denna andra våg växer det fram stora kafékedjor, så som Starbucks. Från och med 90-talet räknas den tredje vågen, där fokus även läggs på var bönorna är odlade, hur skörd och förädling gått till samt färskheten. Man värdesätter småskalighet framför massproduktion. Det blir vanligare att man pratar om kaffet som en kvalitetsdryck istället för ett livsmedel.

Det är i denna tredje våg som kafékulturen växer fram i Sydkorea. Det vimlar nu av kaféer längs gatorna. Givetvis finns även de stora aktörerna representerade så som Starbucks, Hollys, Lavazza, Dunkin’ Donuts, Pascucci och en rad lokala kedjor. Men det finns även en uppsjö av självständiga kaféer som tar kafékulturen på allvar. Målgruppen är främst yngre människor och inredningen är ofta coola möbler i en vardagsrumskänsla från 50-talet.

5 Extracts från insidan

Jag befinner mig i Hongdae, ett område i Seoul som kan beskrivas som ett av de mer hippa. Här finns klubbar och barer med indiekänsla och gatukonst. Det kan liknas vid hipstersöder i Stockholm, med den stora skillnaden att människorna i Hongdae ler och skrattar.

Provrörskaffe på 5 ExtractsPå en bakgata, nära Hongik University, letar jag upp 5 Extracts, ett kafé som har belönats med fina priser. Personalen har utsetts till Koreas bästa baristas 2010. Utsidan är något blygsam och när jag kommer in möts jag av en interiör som är en blandning av industrilokal och ett klassiskt konditori. Bakom disken står en ung man med rakat hår på sidorna och stort mörkt krulligt mitt på. Han har en urtvättad stoneströja och ett par runda hipsterbågar, som i det närmaste ser ut som ett par Harrypotterglasögon på steroider. Han är trevlig, på gränsen till inställsam fast utan att snubbla över och bli fjäskig. Jag frågar vad han rekommenderar och han tar fram en iPad och bläddrar fram till något som ser ut som ett farligt experiment från svunnen tid. Jag frågar om bönblandning och rostning men får svaret nan yeong-eo anhabnida (jag talar inte engelska). Så klart, där gick halva reportaget åt skogen!

Jag smakar av kaffet och det smakar gott. Det är ett bryggkaffe, väl avvägd smak, inte för starkt eller för svagt, rätt temperatur. En perfekt nyans av beskhet. Men kaffet överraskar mig inte. Kanske förväntade jag mig att hitta något mer kryddigt och fylligt. Det är som ett perfekt vanligt kaffe som jag skulle vilja ha det hemma i Sverige. Ändå gillar jag känslan att sitta på ett supercoolt kafé i Sydkorea med trevlig personal, myshipp inredning och dricka svenskt kaffe från provrör.

Simon Eriksson, Seoul, Korea

Kul med asiatiska toaletter
Det är alltid kul med asiatiska toaletter! Red. anm.
Annonser

Konstnärskaffe 5: De dödsdansande pelikanerna

Ulrica Flach och Åsa Björklund
Skådespelare och regissör i Pelikanteatern
Cafe Hängmattan med varsin bryggkaffe
Premiär med 2.0 Jag är inte övergående nästa fredag på Teater Trixter

Pelikanerna ser på varandra och sedan på mig. De har vänliga och skarpa blickar. Från där jag sitter ser de till längden lika långa ut men den ena är något smalare än den andra, som även påminner om en annan typ av fågelart. Förresten, pelikanen är väl ett fågeldjur?

Jag bryter isen genom att försiktigt skjuta in det faktum att de någon gång ska dö. Och jag med. Vi sitter tysta ett slag för att smälta den insikten. Den ena pelikanen skrattar högt för att avdramatisera stämningen varpå den andra pelikanen tittar på mig. Hon har en blick som ser rakt igenom själen.

Berit och Ulla
Berit och Ulla. Fast egentligen Åsa och Ulrica utklädda till Berit och Ulla.

– Jag pratar ibland med min dotter om döden. Säger att man får tro vad man vill om vad som kommer sen. Bilden av reinkarnationen blev väldigt konkret för henne, som bild och så, och hon frågade senast; ”Men om jag föds igen, var kommer jag då?” Ja, det vet man ju inte. Det är det som är så spännande. Och resonerandet fortsatte; ”Men när jag kommer ut mellan benen nästa gång, kommer jag till en annan mamma då?” Nja, ja det är väl troligt. Eller ja, det vet man inte. ”Men mamma, får jag nya kläder hos den mamman? Eller har jag dom som jag har nu?”

– Min mamma sa en gång till mig att inte tänka så långt. Att sätta stopp helt enkelt, innan tankarna går för långt. Att det är ett sätt att handskas med det. Och för henne var det säkert rätt. Själv gör jag en föreställning som 2.0 med Pelikanteatern. En föreställning om tanken på tiden; om livet, döden, Gud och vad vi gör av nuet och vår stund på jorden. Alla har vi våra sätt.

Vi enas om att tystnaden i teatern är viktig, för däri kan vi lyssna till textens väsen. Vågar vi vara tysta med varandra i vardagen har vi kommit långt. Då delar vi döden.

Jag ser pelikanerna titta strax bakom mig varpå jag vänder mig om. Där sitter en svart fågel på en stolsrygg. Den doftar hummus. Fågeln alltså. Jag får en idé till ett skämt, återvänder med blicken till bordet och levererar.

Vi skrattar gott tillsammans och börjar avrunda samtalet. Den svarta fågeln förstår inte vad vi säger.

Konstnärskaffe 4: I huvudet på Farmor Anka

Eva Sunmo
Improvisatör och multikonstnär med fötterna på jorden och resten av kroppen i direkt anslutning till desamma
En frukostfralla på Bengans, Stigbergstorget
Eva är ständigt i färd med att ifrågasätta, utveckla och banbryta i humorns tjänst

Redaktionen är avvaktande och lite splittrad, för att inte säga ofokuserad. Det hela kan vara så enkelt att morgontrötta ögon ännu inte fått öppna sig till en rykande kopp koffein. Det kan också vara spänningen i mötet med en ny konstnär som skapar rökridåer. Så är det inte. Det är mer avancerat än så. När vi stämde träff med Eva Sunmo visste vi inte att hon är hemlig agent och beskyddare av fabelartade figurer och gestalter. Alla finns de i hennes fantasi där vi för en kort stund tilläts hälsa på.

Våra försök att kategorisera och placera Sunmo i ett fack går i stöpet. Det är ett rendez-vous med de vardagliga identiterna inställda på inkognito. Små hemliga koder, frågor som ”Vem placerar du dig närmast, rent komiskt?”, dribblas enkelt bort. Inrepeterade samtalsillusioner som i en intervjuanda skulle bedömas som ”Mycket avancerade” eller ”Very Advanced” avväppnas av Sunnmo som svarar oss i stealth-mode. Vi tillåts ändå dokumentera vårt möte med en Canon 5D (klassisk kamera för ändamålet) och hoppas att vi inte får en 9 mm (kula) i ryggen när vi går därifrån. I ett sista försök att lista ut hennes egentliga identitet (här har vi fallit tillbaka till rent förhörsmässiga metoder) erkänner hon trovärdigt att hon mest liknar Rafael i Turtles. Aha! Våra analytiska huvuden har en hjärnfrekvens på 240 Hz tills vi snart upptäcker att hon desarmerat vår frågebombning med en Old School-metod. Ni känner igen den från filmen De Misstänkta med Kevin Spacey som Keyser Söze. Vi fortsätter att använda oss av vårt artilleri och ber om mer information, mer data. Hon svarar kryptiskt att om vi hade setts under andra omständigheter, säg i Ankeborg, hade hon varit Farmor Anka och redaktionen hade titulerats som Oppfinnarjocke samt Alexander Lucas. Vi är än mer förbryllade. Hon synar och beordrar oss att skriva en fördomsprofil, alltså en presentationstext helt baserad på våra fördomar om Eva, i stället för på av henne framlagda och ratifierade fakta.

Eva Sunmo

Några minuter efter morgonfikan får vi ett okänt samtal (från Eva, red. anm.) där utläggningen om Rafael dementeras och istället hävdar personen på telefonen (fortfarande Eva) att kvinnan vi just mött (Eva) i fortsättningen går under pseudonymen Michelangelo. Vi vet inte vad vi ska tro. Men här är hennes fördomsprofil:

Eva Sunmo enl. red. fördomar

Eva är en medveten estet som likaväl skulle kunna älska melodifestvalen som uttalat hata den och av princip aldrig se den. Hon skulle inte ens vara lite hemligt skäms-nyfiken och följa den bakom lyckta dörrar utan helt enkelt skita i den. Däremot älskar hon att se svårteater och få folk att skratta. En dag utan minst tio gapskratt är inte en dag värd namnet. Hon klarar sig väldigt bra som singel och har desto fler personer i sin umgängeskrets. Bara någon enstaka vän som vet allt. Kanske hennes syster. Det finns några väl bevarade hemligheter i hennes liv som hon vet att hon ska ta tag i på något sätt, bara hon vet hur hon ska gå tillväga. I gymnaiset var hon den frispråkiga, sociala studenten som ordnade fester och hade folk omkring sig men aldrig hemma hos henne själv. Däremot hjälpte hon till att städa dagen därpå. Frågan om vilket djur hon skulle vara om hon fick välja är en dum fråga. Men hon skulle vara en hund.