Stockholms Central – SJ-loungen

Det finns en genväg till lycka och framgång och den är fantastiskt lätt att hitta. Se bara till att vara på plats minst en timme innan avgångstid. Tidens ström rinner snabbare eller långsammare beroende på var du befinner dig och genom att sänka ditt eget tempo tills det resonerar med platsens egen tid öppnar sig nya intrycksmöjligheter. En skogsglänta ter sig död och händelselös för den förbipasserande joggaren men för den som sätter sig en halvtimme på en sten får platsen liv.

Stockholms Centralstation kan tyckas andas i ett rasande tempo men den höga pulsen är inte Centralens utan människornas som jäktar igenom dess innanmäte. Genom att sitta en timme med en cappuccino och blicka ut över den stora avgångshallen blir man varse en helt annan rytm. Den stora byggnaden andas långsamt det syre som är vi. Tidvattenvågor av pendlare sköljer in och drar sig tillbaka på bestämda klockslag och i dessa in- och utandningar hinner vi som sitter stilla varsebli varandra och allt annat.

SJ-loungen i Stockholm
Hemligheten är att kombinera en cappuccino med en espresso i den lite större koppen.

Alla ni som åker tåg och då och då ramlar över en förstaklassbiljett har möjligheten att kampera i någon av SJ:s lounger för affärsresenärer. I Göteborg och Stockholm finns dessa mysiga krypin som varje vardag erbjuder fåtöljer, internet, dagstidningar, fika och riktigt bra kaffemaskiner. Maskinerna mal bönor och pressar en förvånansvärt konkurrenskraftig espresso som den serverar efter knapptryckarens tycke och smak, med eller utan skummad mjölk. Mjölken är färsk och ekologisk och bönorna kommer från Arvid Nordqvists arabicabuskar.

Runt omkring mig sitter människor med mugg och tangentbord och verkar vara tillfreds med tillvaron. Det stressas inte utan läses, skrives och sörplas. Om det är så här det är att vara affärsresenär vill jag be om en anställning. Snarast.

Annonser

Paradiset på v.street

Den första smutten är ett paradigmskifte. Jag står plötsligt handfallen och famlar efter ord att skjuta in i baristans initierade tirader men inser att jag har ryckts in i en ny värld och blir osäker på om jag behärskar det lokala språket. Det nya landet är oerhört vackert och lokalbefolkningen har bjudit mig på sött vin. Jag ser att kvinnan framför mig försöker kommunicera. Hennes läppar rör sig men jag är alldeles för rusig av paradisets dofter och smaker för att förstå. Jag bestämmer mig för att jag är i goda händer och fortsätter med ett lyckligt flin att dricka.

Ni som har druckit Lillys espresso känner igen Vasagatan i Stockholm. Och där framme skymtar man v.streets röda knutar.
Ni som har druckit Lillys espresso känner igen Vasagatan i Stockholm. Och där framme skymtar man v.streets röda knutar.

Tio minuter tidigare – en halvtimme efter stängning – blev jag inbjuden på v.street coffee här i Stockholm för en pratstund men framför allt för en dubbel espresso. Lilly berättade att hon just har påbörjat sin sista vecka på v.street innan det är dags att bege sig utomlands. Enligt min ciceron på andra sidan disken är London just nu kaffevärldens mest spännande huvudstad och där ska hon tillbringa ett halvår för att bredda sin repertoar innan det är dags att öppna det där egna. Lilly hann hälla upp och förkasta två dubbla espresso innan hon blev nöjd med färg och konsistens och den espresso jag serverades var orangebrun och short. Och världsomvälvande.